Möjligheten att bryta en lydnadstävling brukar jag lyfta fram som just en möjlighet, men för många är det obekvämt. Generellt anses nog en bruten tävling som någon form av misslyckande. I freestyle-sporten kallar man det inte ens att bryta, utan begreppen “diskstart” eller “belöningsstart” är mer vedertagna. Många tävlingar bjuder två starter inom samma klass per dag och en del förare väljer att åtminstone använda den ena av starterna till träning. Det kan t.ex. ske genom att man belönar hunden med leksak, eller att man tillsammans med hunden går av banan och ger godis, för att sedan gå tillbaka in på banan och fortsätta träningen (man får alltså inte servera godis på tävlingbanan, av hänsyn till medtävlande). Så länge ens låt pågår har man rätt att vara kvar på banan.
Under helgen som gick tävlade Pingu, Kesssie och jag SM i Teamwork to musik* Detta arrangerades av Linköpings Hundungdom, som samma dag också arrangerade freestyle klass 1. När jag anmälde mig bestämde jag mig för att ta chansen göra belönings-starter med båda hundarna i Freestyle. Pingu har aldrig tävlat freestyle (utan enbart Heelwork to music). Kessie är uppflyttad till freestyle klass 2, men har inte hunnit starta den, så därav var båda hundarna behöriga att delta. Och när man har den möjligheten så kommer då den viktiga frågan “Hur använder jag den här belöningsstarten?”
I både träning och tävling försöker jag välja en känsla jag vill ha mer av. För Pingu som är en hetlevrad och intensiv hund så eftersträvar jag ofta mer harmoni, eftersom jag tror det är välgörande både för hennes kropp och knopp. Hon mår bra av att arbeta lite längre stunder – dvs inte bryta med snabba belöningar – och det mest förstärkande för henne är att få fortsätta jobba. Därav kom jag en vecka före start fram till att plan A var att inte ta fram någon belöning alls på banan, utan att göra ett lugnt program med saker hon kunde väl, men där hon inte visste exakt vad som skulle hända. Detta för att få lite mer känsla av nyfikenhet, vilket jag tänker är en bra motpol till att hon gärna vill ladda på i kedjorna. Samma kväll som musiken skulle lämnas in så klippte jag låten “De sista ljuva åren”, utifrån en idé av träningskompisen Anna som för en tid sedan sagt “Den måste du och Pingu göra någon gång”. Min första reaktion var “absolut inte en dansbandslåt” men så lyssnade jag på texten och och plötsligt gillade jag den skarpt❤️
En av raderna i lyder ”..din kind är märkt av tiden…”. En rad som verkligen berör mig. Att se Pingus ”nya ansikte” efter hon förlorade sitt öga är en vacker påminnelse om vår reservtid, samtidigt som det är en smärtsam påminnelse om all den tid Gnutten inte fick (allt hände samma månad, vilket jag skrivit om här).
Är väldigt nöjd med Pingus fina stämningsläge och förvånade mig själv med att försöka kompensera hennes lugn med att själv studsa runt till musiken lite här och var, men det var bara den ena domaren som tyckte att det gav tillräcklig musiktolkning.ä😁 Den andra tyckte att Pingu var lite för mycket stillastående och det tar jag som ett tecken på att jag gjorde mitt jobb väl:-)
Med Kessie var min uppgift precis motsatt och det är väl just det som varit vår stora utmaning i TTM. Medan Pingu gynnas av stämning a la luciatåg, så behöver Kessie rock’n roll-stämning från start till slut och gärna mycket lek. Hela syftet när vi började med TTM var just att få med Kessie i Pingus energi, men jag hade inte riktigt klart för mig hur svårt detta skulle bli utan att det skulle ske på bekostnad av Pingus stämningsläge. Inslagen i Kessies belöningsstart hade jag omöjligt kunnat göra om Pingu varit med på banan, utan detta är sådant vi får göra när Pingu slipper se och höra 🙂 Låten valde jag med glimten i ögat förstås. Texten kändes träffande för hur det kan kännas när man tränar TTM – absolut kaosigt, men så roligt så att det ändå varit vårt palats!⭐️
Film på Kessies belöningsstart
Jag hade några tekniska delar som jag ville förstärka under belöningsstarten, bland annat att hon skulle ha rundat trumpeten och samtidigt se sig i spegeln, så att hon inte skulle tycka det var obehagligt med en hund som rusade rätt mot henne. Jag ville också säkra att hon kände sig glad och pepp inne i ringen, som ett barn på Liseberg. Det låter nog inte svårt när man ser henne nu, men det har varit en resa. Rätt så tidigt efter att hon kommit till oss spelade jag in ett avsnitt till min online-kurs i externbelöning. Där har Kessie huvudkaraktären i kapitlet “Den försiktiga hundern” och så benämner jag inte henne längre 🙂
Fortfarande kan det dock hända att hon faller in i nosande. Jag har aldrig haft en hund som är så doftfixerad och när vi fick henne vid 1,5 års ålder så kissade hon direkt hon kom in i entrén till en hundhall. Det liksom bara kom markeringskiss rakt ut, utan att hon satte sig först. Pga detta är jag väldigt observant på nosandet både i träning och tävling, för jag vill förstås varken att hon ska markera i någons hall, eller förstöra för en medtävlande. Min ambition har hela tiden varit att skapa program som är så roliga så att nosandet inte lockar och om det är något jag tar med mig från det här äventyret så är det att vi inte hade ett enda nos – och inte heller ett enda skall vilket kan komma om vi laddar på för mycket åt andra hållet. Kessie kändes rakt igenom väldigt glad, även om hon var mer brydd av omgivningen än jag var inställd på. Utöver att träna mer mot speglar, så blev jag påmind om vikten av att träna på att domaren ropar in oss med hundens namn. Det är ju väldigt trevligt, men Kessies förväntansfulla blick i uppvärmningsfållan när hon hörde “Kessie” nerifrån andra änden var inte direkt trygghetsskapade för föraren😂🫣
I SM-starten välte Kessie vagnen – egentligen för att hon gjorde sin bog-target för bra och jag var inte riktigt med där. Sekunderna att resa vagnen hade behövts till annat – tex knyta ihop tröjan som Pingu skulle hålla. Nu tappade Pingu den, varpå hon kom fram till mig för tidigt och då stod i vägen för Kessie som släppte hatten o.s.v. TTM är svårt även när det stämmer, men nu när vi alla hamnade fel i timingen så är jag stolt över att vi kom i mål och glad över att Kessie inte trillade ur i nosande, vilket skulle kunna vara lätt hänt när man kommer av sig i tekniken.
Då det även arrangerades en vanlig TTM-klass samma dag fick vi chans på revansch och det var roligt att till stor del få sätta programmet så som det var tänkt. Båda filmerna länkas längst ner i denna blogg.
Vi kom 4:a på SM:et och nu när jag fått smaka på det så inser jag hur speciell den placeringen är på ett mästerskap. På Pingus första HTM-SM kom vi 5:a och då var jag överlycklig, så 5:a är nog enklare än 4:a. 3:a som vi blev på förra årets HTM-SM är förstås ännu roligare.
En person undrade vems fel det var att vi inte tog medalj; Kessies, Pingus eller mitt. Eftersom jag inte lyfts av den typen av analyser så svarade jag något i stil med “Vi var nog duktiga alla tre, men tre av de lag vi tävlade mot var ännu bättre”.
När jag ser belöningsstarten på film så ser jag att där finns viktig information som jag kunde använt inför SM-starten, men jag försöker ha medkänsla med mig själv i att jag denna gång gjorde helt rätt i att fokusera på Kessies träningsglädje snarare än tekniska strategier. Ett steg i taget!
Denna gång blev det alltså ingen medalj, men TTM-träningen har verkligen gett guldkant på vår vardag. Det känns fint att Pingu successivt lämnar över stafettpinnen till Kessie – en stafettpinne fylld av träningsglädje och härlig energi.
Och för att återknyta till texten i Pingus uppvärmningslåt. En annan av raderna lyder ”När jag kommer fram till dagen då mitt hjärta slutar slå, låt oss minnas då de stunder som var vackrast för oss två”. Många av de stunderna har funnits i träningen inför det här mästerskapet❤️
Tack Linköpings HU för ett jättefint evenemang och grattis alla medtävlande till uppnådda mål och värdefulla minnen!
Mina fina lagkamrater i LHU:s roliga selfie-hörna!
Film på programmet, när vi satte det ungefär så som det var tänkt, klicka här
Film från själva SM-starten, där vagnen välte, med lite följdeffekter som gjorde att Kessie aldrig riktigt fick chansen att hitta sitt bästa fokus. Klicka här
(För den som är nyfiken på TTM så är det kanske kul att jämföra starterna som rätt så tydligt visar hur små detaljer spelar stor roll!)
*För den som inte hört talas om grenen, så rån reglerna: ”För att räknas som TtM-lag ska fler än 6 tassar eller fötter finnas inne i ringen, det vill säga minst tre individer ska ingå i laget. Ett lag måste alltså minst bestå av en förare och två hundar alternativt två förare och en hund. Någon övre gräns för antalet deltagare i laget finns inte.”).