Det går inte så bra nu

 

Just som vi trodde att vi hittat ett sätt att förhålla oss till det sorgliga läget med Gnutten, så möttes vi av nya utmaningar.

Förra veckan tyckte vi inte Pingu var sig riktigt lik. Bl.a. hade hon lite symptom på magont och jag tyckte inte hennes blick var som vanligt. (Just ögonen håller vi extra koll på sedan vi i höstas fick reda på att hon har en tumör i ögat). Den har mätts några gånger och i stort sett oförändrat ut, så nu skulle vi avvakta 2 månader mellan mätningarna. Sedan Gnuttens mjälte brast blir såklart inte oron mindre och jag blir osäker på vad jag ser.  Försökte därför få en tidigare tid hos vår ögonexpert, vilket inte gick då hon var helt fullbokad fram till vår planerade tid 30/3. När vi i måndags besökte vår vanliga veterinär, Marie på Vettris, för att säkra att det inte var något allvarligare med magen, så tyckte även hon att tumören vuxit. Då ögonexperten fick reda på detta, så fick vi med mindre än två timmars varsel förtur på en återbudstid under onsdagen.

Tyvärr gick det lite för fort på motorvägen ner mot Skåne, så jag blev stoppad av en civil polisbil och fråntagen körkortet(…) Anicura var mer förstående än Polisen, så vi fick i alla fall genomfört undersökningen, som var mycket befogad. Operation planerades redan till dagen därpå, så nu har Pingu bara ett öga kvar och vi har alltså två nyopererade hundar här hemma. (Ultraljud och röntgen på buken visade enbart en tarmirritation, så där verkar inte finnas några otrevliga överraskningar, tack och lov. Mer troligt en magkatarr som kanske är orsakad av den stress och oro vi just nu upplever här hemma.) Nu väntar vi på besked om Pingus tumör och som jag förstått det är risken stor att även den är elakartad, men i hennes fall finns det hopp om att vi ändå kan ha fått bort allt.

Det jobbigaste just nu är att Pingu är väldigt nedstämd och låg. Såklart känns det konstigt för henne och det gör säkert rätt så ont. Kragen som hon måste ha för att skydda såret både från hennes tassar och saker hon kan gå in i, gör inte det hela bättre. Fick även sitta med henne på uppvaket, då hon var mycket orolig. Jag inser att jag nog aldrig har sett Pingu ledsen och jag har aldrig tidigare hört henne gråta. Hon har alltid varit mitt stöd och min klippa. Nu behöver hon mig och jag önskar att omständigheterna hade varit bättre, för att kunna bjuda igen på allt hon gett oss. Jag känner såklart också ångest över att jag klantat till det så med körkortet. Livet blir inte direkt enklare.

Som grädde på moset ”moderniserar Telia mobilnätet” hos oss just nu. På landsbygden kan detta ”i undantagsfall innebära avbrott på mer än 36 timmar”. Ett sådant undantag fick vi såklart denna vecka. I vanliga fall hade jag löst det genom att ta med kontoret i bilen och köra tills jag fick täckning.

Mail och online-coachning har därför skett lite udda tider, då Fredrik kommit hem och jag kunnat låna hans jobbtelefon, som – tack och lov – har en annan operatör. En av dessa kvällar sammanföll med att Pingus sår svullnade upp rejält, så det blev ytterligare en tur till djursjukhus. Jag brukar vara noggrann med att hålla vad jag lovar och att svara på mail i tid, men nu är det lite övermäktigt.

För att hålla mig flytande bokar jag av det mesta i mars och april. Ni som bokat har fått mail och det är mycket tacksamt med snabba svar så att jag vet att det nått fram. En del föreslår i all välmening alternativa lösningar, men det är inte läge för det just nu. Jag behöver lite andrum.

Online-kurserna kommer fortsätta som planerat och jag är väldigt tacksam över att jag har dessa just nu.  Under rådande omständigheter får det också ett djupare värde att se hundar och ägare som får ökad träningsglädje av övningar som jag skapat tillsammans med mina fina tjejer.

Bilden är den sista innan Pingus operation. Just nu ser det rätt groteskt ut, så jag lägger inte ut någon bild på det. Men hon är fortfarande världens finaste hund och när pälsen vuxit ut kommer hon bli jättefin. Såklart är det ovant. Hennes pigga blick har ständigt och alltid sökt våra i över nio års tid.

Gnutten mår tack och lov jättebra och fortsätter försöka få fart på oss andra, lyckligt ovetandes om allt. Om en vecka får hon springa lös igen och då ska vi försöka göra så roliga saker som det bara går.

Tack igen för all den omtanke som visas oss på olika sätt. Det känns lite otacksamt att tacka nej till fina initiativ som erbjuds med hänvisning till att vi behöver lite lugn och ro, men det är så det är just nu.

6 reaktioner på ”Det går inte så bra nu”

  1. Malin Laitinen

    Men nu tycker jag att det räcker med elände! Jag tänker på er och jag förstår om du behöver andrum! Säg bara till om det finns något man kan göra för er! Massa varma kramar och hundpussar!

  2. Men på riktigt; hur mycket ska ni behöva råka ut för? 🙁 Vet snart inte vad jag skriva, mer än jag tänker på er, lider med er och förstår att det behövs tid och andrum – hoppas ni hittar det. Håller tummarna för att Pingu finner sig tillrätta med sitt nya liv och att Gnutten får hänga med och behålla sitt goda humör så länge som möjligt. <3

  3. Katrin Enquist

    Men åh vad jobbigt. Jag får ont i magen och vill gråta när jag läser. Hoppas verkligen att allt ska bli bra igen för er alla. Finns på nåt sätt inga ord. Tänker på er och känner med er. Kram
    Katrin

  4. Men stackars er alla. Nu får det vända för er. Tänker på er ❤💞❣️
    Den känslan av maktlöshet när ens bästa 🧡
    är sjuka och inte mår bra gnager liksom i en…man bara vill och vill 😢😭
    Kramar till er

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.