En förteckning över utbildade resurshundförare finner du här
En grundförutsättning för ett meningsfullt arbete i praktiken är att den eller de personer som är i fokus för en viss aktivitet eller insats, upplever att medverkande hund i någon form är till glädje och nytta. Detta kan handla om allt från någon som känner sig ensam och är i behov av en verklig vän, till en person som kämpar med rehabilitering till följd av skada eller sjukdom och behöver hunden som ett motiverande inslag i sjukgymnastiken. En resurshund kan vara en viktig resurs för någon under flera år, såväl som under en kort stund under en specifik händelse i deltagarens liv.
Matchningen är resurshundförarens viktigaste roll – att välja rätt hund för rätt sammanhang. Valet ska i största möjliga mån grunda sig på deltagarens önskemål och hunden som väljs ut ska av djuretiska och säkerhetsmässiga skäl trivas i sammanhanget, utan att omfattande träning krävs. Genom att träffa deltagaren/deltagarna innan en hund introduceras ökas chansen för en lyckad matchning. Detta tillvägagångssätt ger också goda möjligheter att välja och förbereda medverkande hund på ett bra sätt inför den specifika situationen. En resurshundförare är utbildad i att arbeta med riskanalyser och resursplaner och är särskilt utbildad i att arbeta lösningsinriktat och tillämpa positiv förstärkning.
Uppdragen kan komma såväl från privatpersoner, liksom från organisationer eller yrkesverksamma som önskar införa hunden i sin verksamhet. Många resurshundförare har specifik kompetens inom en viss målgrupp och erbjuder då aktiviteter/insatser med viss inriktning.
För vem?
Foto: Malin Johansson
De flesta hundägare är överens om att hunden har många positiva effekter för vår hälsa och vårt välmående. I takt med utvecklingen av djurassisterade interventioner börjar det forskas alltmer på området.
Merparten av våra hundar är därför resurser för oss på olika sätt, i olika sammanhang. Alla har dock inte möjlighet att ha egna husdjur. Orsaker kan vara särskilt boende där djur inte tillåts, att man är barn och föräldrarna inte vill ha husdjur hemma eller hälsotillstånd som gör det omöjligt att sköta en egen hund. Här kan resurshundförarna fylla en viktig funktion genom att skapa tillfällen där dessa personer får chans att träffa och samspela med hundar. Aktiviteterna kan vara väldigt anspråkslösa genom att de innehåller det som vi hundägare kan uppleva dagligen – men det är ju också just detta som vi uppskattar så mycket!
Hunden kan också fungera som en motivator i mer målinriktade insatser. Exempelvis kan hundens medverkan göra att det blir mycket mer lustfyllt att gå till logopeden, sjukgymnasten eller skolan. Närvaron av en hund kan också hjälpa människor att våga öppna sig i jobbiga situationer, som exempelvis hos en psykolog eller under en rättegång. I USA finns flera lyckade exempel från användning av hundar i kriminalvården.
Bland mina elevers projekt finns exempel på hund som resurs i integration av nyanlända, aktiviteter för barn med funktionsnedsättning, fritidsaktiviteter för äldre, hundifierad mindfulness, hundassisterad pedagogik i skolan, samt uppsökande verksamhet av ensamma personer.
Sammanfattningsvis kan hundar på många olika sätt hjälpa oss att hitta inneboende resurser, energi och mod som får oss att klara saker vi inte trodde. Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte passar alla och att enbart introducera en hund vid de tillfällen då det är önskat. Den enda som kan avgöra om en hund är en resurs i ett visst sammanhang är den person som är i fokus för insatsen.
En mer sammanfattande bild av den värdegrund som konceptet vilar på ges i Lassie-modellen
Vill du bli resurshundförare?
Läs mer om kommande utbildningsomgångar här
Boken Starka möten – hundar för hälsa & livsglädje