Varför försöker jag så ofta peppa andra att anmäla sig till tävling? Den frågan har jag grunnat på ett tag och har förstått att många andra inom hundsport snarare uppmuntrar till att ”vänta tills man är klar”.
Eftersom jag anser att hundträning är en levande process där jag alltid vill ta hänsyn till hundens känslor för dagen, så tänker jag inte i termer av ”klar”. Jag tänker också att tävlingsstarterna har en så viktig del i både den motivation och kunskap som krävs för att processen hela tiden går framåt.
Under helgen som gick upplevde jag en magisk tävlingsdag i freestyle klass 3 med Kessie. Vi har massor att lära i denna klass och många idéer för hur vårt program ska utvecklas, men jag valde att starta ändå eftersom en sådan start ger så många mervärden.
Detta gav vår anmälan inför tävlingen:
- Frigjorde mer kvalitetstid med Kessie eftersom det var mycket som skulle tränas. Detta mår vi båda väldigt bra av!
- Vi uppdaterade och spikade ett program utifrån det vi kan just nu (många små och stora beslut som ska fattas och utan deadline är det lätt att det blir luddigt under en lång tid)
- Klippte om min musik för att passa vårt uppdaterade program (något jag också gärna skjuter på utan deadline)
- Fick till en glad och peppig lydnadsfjärr inför klass 1 eftersom jag hade den som en del i vår uppvärmning.
- Förbättrade vår rekvisita så att tricken funkar bättre (tyngre gunghäst, större morot, sadelgjord på sadeln och mer kardborreband)
- Extra pass med integrerad mental träning och fick lära mig intressanta saker om effekter och bieffekter (som jag tidigare inte upplevt)
- Blev inbjuden som gästföreläsare till funktionärerna på Linköpings Hundungdom på temat ”Bygga tävlingsglädje”.
Tävlingslycka med Kessie. Foto: Emelie Hörman
På plats:
- Fick uppleva glädjen och kicken i att hitta Kessies ultimata startläge. (Detta har vi successivt närmat oss under de två år vi tränat målmedvetet och jag har inte vågat hoppas på att det skulle kännas just så här bra. En superkick!)
- Fick träna mig på att förbereda och placera ut vår rekvisita under den stress som en tävlingsstart innebär. (För mig som oftast inte vet var varken telefon, hundgodis, eller bilnycklar är så är detta personlig utveckling på hög nivå.)
- Fick information och inspiration inför vår kommande träning.
- Fick dela glädjen över andras framgångar.
- Fick sund inspiration av att se andras tävlingsprogram IRL
- Fick mitt livs första freestyle-cert
- Fick hänga med härliga vänner i två dagar (vi sammanslog tävlingen med firande och efterföljande träning hos Maria & Daniel på fina Väderstads Hundcenter. Väldigt trevligt!)
- Fick ytterligare en mysig och avkopplande campinghelg i min plåtis och en helg på tu-man-tass med Kessie
- Och säkert massa andra positiva saker som jag inte kommer på just nu❤️
Hade jag inte anmält till just denna tävling så hade jag inte fått gjort – och fått uppleva – just dessa saker. Någon kan säkert påstå att man kunde gjort mycket av detta utan själva tävlingen – och det kan man – men det intressanta är ju om det hade blivit av? 🙂
Beroende på hur man väljer att se på alltihop så kan man få ut väldigt mycket för sin tävlingsavgift – och det finns också väldigt många fler syften med en tävlingsstart än att prestera eller att få ett kvitto på hur man ligger till i träningen.
Syftet med att jag peppar folk att tävla är alltså inte att fler hundar i landet ska meriteras (det ser jag inget egenvärde i). Syftet är att öka chansen att fler får närma sig sina mål och som bonus f hinna uppleva mer av allt det roliga som tävlingsstarter kan föra med sig under den korta tid vi har tillsammans med våra hundar.
Rent etiskt tror jag också det är viktigt att tävlande med djur inte innebär att vi tänker i termer av ”klart” och eftersträvar perfektion . Allt blir mer lättsamt och sunt om vi istället ser det hela som ett äventyr och ett ständigt lärande. En del menar att tävlandet alltid innebär en extra press på hunden. Jag delar inte den uppfattningen eftersom jag inte tävlar på det sättet, utan den eventuella press som uppstår tror jag likväl kommer under en träning, men självklart är det viktigt att vi är uppmärksamma på detta.
Rent tekniskt är jag helt övertygad om att vi får så mycket värdefull kunskap under en tävlingsdag som vi endast kan inhämta just där – både om upplägg, om våra hundar och om oss själva. Alltså en dimension som inte kan uppnås genom föreläsningar, kurser eller träningstävlingar. I år har jag lärt mig mer om Rallylydnad och Freestyle just på det viset och lite senare i höst ska vår yngsta hund Bobo delta i Specialsöksprov, vilket är en helt ny gren för mig. Detta blir också Bobos första riktiga ”tävling” (vi har tidigare gjort belöningsstarter i Freestyle).
Genom helgläger, kurs på klubben och privat träning har jag hunnit lära mig tillräckligt mycket om Specialsök för att förstå att vi troligen inte är redo för att ”klara” provet. Min förhoppning är istället att deltagandet ger en av alla de positiva erfarenheter hon behöver av nya platser, samtidigt som jag får lära mig mer om upplägget, Bobo, mig själv och oss som team. Om miljön är för belastande så avbryter vi bara, precis som under vilken träning som helst. Trivs vi bland specialsöks-folket finns det god chans att vi åker på fler prov när vi hunnit träna ännu mer.
Denna start är också en del i mitt årsmål ”Starta fem grenar med alla tre hundar involverade”. Inledningsvis var planen appell spår för Bobo, men hittills har hon inte känts mogen varken för den tävlingsmiljön eller för att göra det MH eller BPH, som krävs om vi ska starta efter 18-månadersdagen. Istället väljer jag därför ett specialsöksprov där jag tror att vi har god chans att delta precis utifrån den förmåga vi har just nu, samtidigt som deltagandet ger extra träningstid som bygger välgörande självförtroende.
I avseendet ”kommer hunden trivas i situationen” är jag alltså desto mer noggrann med hur väl förberedda vi är. Tekniska missar ser jag som mindre viktiga.
Lilla Bobo, som fortfarande är väldigt valpig i både kropp och knopp
Övriga delar av årsmålet är avklarade genom att Pingu tävlat Heelwork & Rally, samt att Kessie tävlat Heelwork, Freestyle & Lydnad.
Vartenda ett av dessa tävlingsäventyr har gett mig plusdagar under året, samtidigt som mitt övergripande mål har hjälpt mig att de flesta av veckans dagar avsätta kvalitetstid för varje enskild hund. Visst har det varit lite knivigt att få tiden att räcka till emellanåt, men det finns inget annat som jag just nu hellre hade lagt den tiden på – och då landar vi återigen värdet i att ta chansen när vi har den!
Pingu, som om ett par veckor fyller 12 år, på en av årets rallytävlingar. Foto: Tobias Nilsson
Overklig vinst i årets AFEC-final på MyDog! Foto: Benjamin Jidhag
Filmen från MyDog finns att se här och programmet är skapat som en liten hyllning till tävlande med den äldre hunden.
Om jag och Pingu hade följt rådet att inte tävla innan vi var klara hade vi missat så mycket under våra år tillsammans – t.ex. SM-brons i Heelwork, landslagsplats och 5:e placering på Nordiska, samt några lydnads-SM. Vi hade också gått miste om en väsentlig del av alla den träningstid vi haft förmånen att spendera tillsammans – tid som har vuxit fram genom att vi haft en tävling framför oss.
Tillbaka till Kessie som tävlade nu i helgen; för den som är nyfiken på hur Kessie och jag arbetat under vår tid tillsammans så beskrivs det bäst i dessa två online-kurser
Kessie är i kursen om externbelöning med under rubriken ”Den försiktiga hunden” – och det illustrerar rätt så väl var vår resa började. Hon hade också otroligt lätt att falla in i lite maniskt nosande på planen och detta har försvunnit helt i takt med att hennes träningsglädje har ökat.
Finns det då inga negativa aspekter av tävlande med hund? Det gör det absolut och det kommer jag få anledning att återkomma till inom kort.
För beställning av boken, klicka här
Vilket bra inlägg 🙏 Viktigt på många sätt och otroligt inspirerande för mig då jag har känt att efter vår katastrofala premiär i appellen tappade jag bort glädjen för i princip all träning och jag var rädd att jag aldrig skulle få tillbaka min hunds förtroende för mig. Tack så jättemycket 🙏
Tack Tarja för dina fina ord – det var precis så jag hoppades att texten skulle landa. Hoppas ni nu vill ta nya tag mot tränings- och tävlingsglädje!
Så himla inspirerande och klok syn på tävling🥰
Jag har dragit mig så länge för att komma ut och tävla igen, men valde ändå att ”bara göra det” för en månad sen i rally nb. Det blev en pallplats, 2:a. Så oväntat, men fick oxå en kick i att våga mig ut igen.
Jag ska ta till mig det du skriver och inte vänta på att bli ”klar”, tävling är för min skull, ett driv mot att få ett kvitto på vart vi är i vår träning och för att kunna utvecklas.
Men det är en utmaning att inte jämföra sig med andra, att tro på sig själv. Känns skönt att få den tanken bekräftad i ditt inlägg. Du är en grym inspiration Jenny❤️
Tack Camilla för dina fina ord och så glad jag blir att läsa att de inspirerar. Grymt att du bestämde dig för att ”bara göra det” och grattis till pallplatsen. Även om den inte hade infunnit sig så var det säkert en plusdag i livet bara genom äventyret tillsammans med din hund. Vi vill nog alla jämföra oss i någon form och jag tänker att en liten del av hjärnan kan få ”tävla” precis som när man spelar sällskapsspel, minigolf eller något annat – men det behöver kanske aldrig bli allvarligare än så. //Jenny
Så kloka ord. Ungefär så har jag tänkt att själva tävlandet ger en träning jag inte kan få på annat sätt och att jag då tränar så mycket mer innan vilket hunden älskar.
Sen är det ganska nyttigt att komma sist men ändå glädjas åt det som vi gjorde bra och inte jämföra sig med andra. Att få väldigt bra tankar om vad vi behöver träna mer på. Att göra tävlingen till ett trevligt äventyr med kanske lite roliga spännande aktiviteter i samband med det.
Tack för dina tankar Pi och så bra uttryckt med ”träning jag inte kan få på annat sätt” för precis så är det ju! Likaså viktigt att kunna flytta fokus från sig själv och glädjas med andra, precis så som du beskriver. Aktiviteter i samband med det hela är ju också toppen. Tack för att du delar med dig! //Jenny
Det där var härlig läsning och fin stöttning för mina stökiga tankar! Höstens tävlingsäventyr är anmält och betalt. 😃 🐕
Härligt Cilla. Heja er!😃👍
Spännande att detta inlägg kom just nu. 🙂 Tro det eller ej men jag och lilla virr-Pyssel tävlingsdebuterade nämligen i helgen, i appellklass på vårt KM. 😀 När jag väl tänkt tanken att vi kanske skulle kunna vara med, 2-3 veckor innan, fick jag ett helt annat fokus i träningen. Det blev inte så många poäng kvar på tävlingsdagen men vi hade kul, det fanns flera fina bitar (och underhållningsvärdet för publiken var stundtals stort 😀 ).Nu är det väldigt tydligt vad vi behöver träna på och jag har en tydlig plan. Jag ångrar inte en sekund att vi startade även om jag visste att han inte var ”klar” – egentligen.
(Det finns ett blogginlägg om du vill läsa mer. 😉