I våras startade jag min allra första rally-tävling. När jag bestämmer mig för att tävla i en gren vill jag alltid ha ett tydligt svar på ”vad får hunden ut av alltihop”. För Pingus tror jag att hon gillar allt som tävlingsförberedelser och tävlingsdagar innebär. Samtidigt behöver jag hitta en form som inte skapar onödigt slitage på hennes snart 12 år gamla kropp – som dragits med artros i mer än halva livet – och som också fungerar trots hennes försämrade syn (ett öga bortopererat pga tumör och starr på det som är kvar). Rallyn blev utmärkt i det avseendet. Bara det faktum att man inte vet banan förrän man är på plats ger en stor variation i träningen.
Pingus lösning när saker känns svåra är att ”ta i mer” och detta vill jag förstås undvika och istället hitta så mjuka och harmoniska lösningar som möjligt. Att snurra lugnt vid sidan är t.ex. en sak vi försökt träna med kvalitet – dvs göra få repetitioner i lugn känsla. Det var inte helt lätt inledningsvis, men så kom jag på att jag kunde lära henne att ”bara” vända 180 grader och bygga förväntan på stadga därefter, vilket blev väldigt bra (hon känner igen det som en heelwork-position och trivs bra där!). Ibland får hon stå kvar en stund till belöning och ibland – tex på tävling – får hon fortsätta varvet runt.
Mina målsättningar i tävlandet – förutom att skapa meningsfull tid för min hund – vill jag helst grunda i lärande framför presterande. Att lära sig nytt är ofta kul och just när det gäller rallyn har jag känt ett behov att kompetensutveckla mig rent yrkesmässigt. Många av mina kursdeltagare har rally som en av flera tävlingsgrenar och även om de kommer till mig för att få hjälp med andra saker, så är det värdefullt att förstå mer om det de har med sig i ryggsäcken. Allt berikar ju vartannat! Dessutom händer det allt oftare att rallyförare hör av sig för att få hjälp att sätta saker i tävlingssituationen – tex i kursen ”Starka tillsammans” – och för att kunna bistå där på bästa sätt så är det förstås hjälpsamt att också ha ett inifrån-perspektiv på de utmaningar de möter.
Under helgen som gick debuterade Pingu och jag i fortsättningsklassen på Rally By Night här hemma i Halland. Vi hade turen att komma med på alla fyra banor och för att bli uppflyttade till nästa klass behövde vi tre kvalificerade resultat.
Varje start och varje bana har gett sina utmaningar – både tekniskt och tävlingspsykologiskt. Två av banorna innehöll dubbla ”åttans frestelser”, vilket innebär att hundarna ska passera utplacerade leksaker och/eller något ätbart. För många tävlande innebar detta stora utmaningar och jag kände mig nästan ”dopad” som hade förmånen att tävla med Pingu som förmodligen inte ser frestelserna och är alldeles för ordentlig för att släppa fokus på arbetet – trodde jag.
I fjärde och sista rundan visade dock Pingu att min oro var helt obefogad och hon föll för frestelsen ”väldoftande hundgodis i hamsterbur” 🙂 Jag sprack upp i ett stort leende – dels för att jag tyckte att det var så komiskt att ordentliga Pingu gjorde detta, dels för att jag nu kunde känna mer stolthet över tidigare rundor och dels för att jag blev genuint glad över att hon känner friheten att göra precis det hon gjorde. Jag har många gånger försökt förklara för andra att de fria följ vi levererat på mästerskap i lydnad och heelwork to music bygger på frivillighet. Pingu får absolut lov att titta bort om hon vill det men eftersom vi oftast har fin kontakt så är det många som inte har trott mig. Nu fick jag i alla fall levande bevis och i filmen som länkas längre ner kan man också se att hon inte blir besvärad av att det blev tokigt utan fortsätter ut med svansen i topp. Jag minns faktiskt inte exakt vad jag sa – för jag blev så överraskad – men förhoppningsvis sa jag ”Pingu, fot” i ett glatt tonläge:-)
Ytterligare en vinst med detta hände är att jag får chans att prova lite träningsidéer som jag inte trodde att just Pingu skulle vara delaktig i. En sak som förvånat mig i rallyn är att många gör åttans frestelse till en förbudsövning istället för att ta hjälp av den som ett omvänt lockande för ökat fokus. Nu får jag chans att testa mina idéer i praktiken och det ska bli spännande. Det kan ju mycket väl hända att mina tankar redan är väl beprövade och förkastade.
Nu när jag fått smaka på sju rallyrundor (tre i nybörjarklass och dessa fyra i fortsättning) så förstår jag mer av varför så många fallit för sporten. Precis som i andra grenar får man fantastisk chans att träna sin förmåga att startläget, hålla sin koncentration och sätta saker på första försöket. Tävlingsmiljön med flera ringar precis intill varandra är dessutom väldigt mästerskapslik för den som vill träna på det. Det är en stor variation i deltagande raser, vilket gör det publikvänligt och jag tror också det blir extra peppande för de som är nya i hunderiet.
Att en så stor del av avdragen faller på förarens fötter ser jag både som positivt och negativt. Positivt för att jag tror många genom detta håller sig lite mer ödmjuka inför sin hund. Det är mycket som ska stämma för att man ska sätta allt – och det gäller oavsett om man har tassar eller fötter. Negativt för att saker som inte handlar om samarbete kan göra att poängen rasar, men så är det ju i andra grenar också på olika vis.
Så här såg våra rundor ut:
Start 1: 90 poäng (-10 pga extra häl i marken i backandet)
Start 2: 98 poäng (-2, tror jag kallade in lite för tidigt och tänkte ”vid konen” istället för ”efter konen”. En lydnadsförar-miss, alltså 🙂
Start 3: 90 poäng (-10 pga för kort startsteg i backandet. Hade allt fokus på att undvika den extra hälen :-)) Film finns här
Start 4: 90 poäng (-8 pga nosande och stillastående förare i åttans frestelse och -2 på efterföljande skylt där jag tappade fokus eftersom jag blev så full i skratt åt Pingu :-)) Men vi fick också den fina domarkommentaren ”Fantastiskt! Så ljuvligt att titta på! Filmsnutt finns här
Maxpoäng är 100 och för kvalificerat resultat behöver man 75.
Jag är väldigt nöjd med resultatet och oerhört tacksam för upplevelsen – inte minst runda fyra, där Pingu gav mig svart på vitt på att hon fortfarande tar allt som en lek och trots all sin starka will to please och plikttrogenhet ändå känner sig fri att göra det som faller henne in i stunden.
Nu har vi anmält oss till Avancerad klass där hunden ska växla mellan att arbeta på höger och vänster sida, vilket är perfekt för Pingus kropp. Genom heelwork -träningen är detta inget nytt, men jag har upptäckt att några saker är svårt – tex halter med sitt och läggande under gång. Det senare förvånade mig för hon är duktig på ligg i alla möjliga sammanhang – både genom avståndsmoment i tävlingslydnaden och vallningen – men i närarbete ska det tydligen utföras på vänster sida 🙂
Grattis! Kul att du blivit lite biten av rally och ser tjusningen med sporten.
Jag tränar åttan frestelse precis som du beskriver (omvänt lockande) och inte som förbudsövning. Det är även så jag lär ut det. Det fungerar väldigt bra!