Gårdagen tillbringades i Småland där vi hade domarkonferens kring de nya lydnadsreglerna. Det blev intressanta diskussioner och bra bedömningsträning!
Momentändringarna tror jag överlag blir till det bättre för de tävlande, även om det såklart alltid finns detaljer som man önskar hade varit annorlunda🙂
Stefan Tunér från UG lydnad var noggrann med att betona vikten av att prioritera glädje & samarbete i bedömningen och jag hoppas att så många domare som möjligt även lyckas efterleva detta i praktiken, så att det inte bara blir ord på ett papper. Det är ju t.ex. en konst i sig att se skillnad på en hund som är glad vs lättad (över utebliven korrigering).
Och jag hoppas att vi inom några år har mycker mer genuin glädje i momenten snarare än efter momenten. Detta tänker jag kräver en bedömning där små tekniska fel inte får ta överhanden. Med det sagt vill jag tillägga att jag inte tycker vi ska frångå våra målbilder för vad som är en 10:a, men jag tycker inte att man så lätt ska hamna på en 6:a, utan små fel kan ge små avdrag. Betygsskalan 7-9,5 skulle kunna användas betydligt mer. I annat fall hamnar ju både glädjefyllda och kravfyllda/tråkiga utföranden lätt på ungefär samma poäng och det hoppas och tror jag att alla vill undvika.
För att illustrera ett exempel delar jag här en film från två moment från lydnads-SM 2018 där Pingu och jag satte två glada åttor; fritt följ + dirigeringsapportering.
Är helt enig i bedömningen, men vill inte ändra så mkt på utförandet. Jag gillar vår harmoniska känsla där allt bygger på vilja och utan rädsla för att göra fel. Det jag vill komma till är att man får ha 8:or som målbild också och konsten kan vara att sätta dem när det gäller. Men det finns idag annan bedömning som hade gjort dessa åttor till sexor och det är där jag tror att en del tävlande tappar motivationen och andra tappar etiken. Det finns ju också ett viktigt djurskyddsperspektiv i att ta fram sporter där vi kontrollerar och fixerar rörelser i minsta detalj…
Här är ett annat moment, ”Z:at” från samma SM, där den 8:a vi fick ännu lättare hade kunnats petas ner till en 6:a om man valt att dra för varje litet småfel (skuttar fram i ligg, lite sakta sitt, studsar lite i framföring, står lite snett. Alla felen utom tempot i sitt är en form av glädjeyttring).
Men om detta utförande ger betyg 6 så hade också en hund som med säkerhet och glädje genomför alla sina tre skiften, tillsammans med en glad framföring, kunnat få sämre betyg än en hund som inte kan eller vill utföra ett av sina skiften, och/eller inte är harmonisk i fotgåendet. Och med den bedömningen premieras inte glädje i uppgifterna!
Vill betona att domarna på filmerna alltså satte 8:or men jag vet andra tävlingar med annan bedömning där samma utföranden sannolikt gett lägre betyg och där det varit liten skillnad i totalpoäng mellan bättre & sämre rundor.
Jag hoppas Sverige kan hitta tillbaka till sin linje och att vi inte i så hög grad inspireras av varken tävlingsekipage eller domare från länder med helt annan djursyn och där t.ex. eldressyr är tillåten. Jag har svårt att förstå de som vill efterlikna eller riskera att förknippas med den typen av träning, men det har definitivt blivit en trend – främst bland unga tjejer – och det tror jag att vi behöver se upp med. Hundarna förs fram i allt annat än naturliga rörelser – både med extrema fotgåenden och fixerad huvudposition liksom hastighet i skiften som omöjligt kan vara bra för kroppen och sannolikt inte heller är byggda av arbetsglädje. En del har ridpiskor i handen när de tränar fotgående och väljer att lägga ut detta i sociala medier utan reflektion kring vad det kan illustrera. Istället för att bjuda hunden samspel får den förhålla sig till ett stenansikte. Jag kommer aldrig förstå det där och jag vill absolut inte vara en del av det. Men jag kände tydligt igår att jag vill ge grenen jag älskat så länge en chans till och jag tror det krävs en gemensam kraftansträngning från lydnadsvärlden om det som står i regelboken om glädje & naturliga rörelser ska efterlevas.
Så – fram för fler glada åttor och nior, som kommer räcka till de uppflyttningar och championat som merparten strävar efter. 10:an kanske inte alltid är så sund♡
Tack Stefan, Kenneth Brorsson samt Karin & Anders Falk + övriga inblandade för en välplanerad och givande konferens!
För halländska tävlingsledare och tävlingsförare som vill veta mer om regeländringarna så finns det chans redan på söndag på Ullareds BK. Kika på deras hemsida eller facebook-sida för mer info!
Ps: Om du tilltalas av min hundsyn så är du varmt välkommen på sommarläger. Anmälan öppnar under veckan som kommer🙂
Så klokt tänkt. Tror det är viktigt för sportens framtid med.
Så bra….och skönt! Från en som tänkte att det kunde vara kul med lydnad men inte tycker att fixerade huvuden och ”onaturliga” steg verkar främja god hundhälsa. Inte så lång tid vid tävlan men oj vad de måtte träna…
Med ett sånt här inlägg från en domare kanske jag ändå vill ge mig på att tävla lydnad med min hund, TACK!
Med vänlig hälsning, ingegerd och BC Elsa
Tack många kloka ord! Har tävlat många gånger och tillhör gruppen som tycker det är kul att tävla, men har börjat ledsna eftersom jag inte tillhör gruppen ”unga tjejer med keps”.
När man gjort en tävling och lämnar med en riktigt ”go-känsla” och tycker att det gick bra och sedan läser protokollet och hittar många fel som man inte ens var medveten om, då tappar sporten inte bara mej utan alla dom som liksom jag tränar mot målet att komma vidare. Skulle man inte kunna fundera på att lägga lydnads championatet efter fullgjord klass 2 och sedan låta klass 3 (SM-tävlande) ha en egen elitklass! Hade varit mycket bättre för alla oss som vill ha våra tre ”uppflytt” i varje klass för att få sin titel! Hade sporrart oss som kämpar med vår träning men kanske enligt dagens regelverk aldrig når upp till det hett efterlängtade championatet. Trots att vi har hundar som är otroligt duktiga i alla krävande momenten men kanske inte exakt uppfyller dom krav vissa domare har i perfektion! Nåt att tänka på kan jag tycka, om inte tävlandet ska vara enbart för elit tänkandet och därmed ta bort glädjen och samarbetet mellan hund och förare.
Känns bra att få förmedla mina tankar som jag gått och burit på väldigt länge! Tack för ordet!
Gillar verkligen din syn på lydnaden och hoppas att även domarna anammar det i sina bedömningar. Varit med om tävlingarna där jag fått rejäla avdrag för att min hund inte hade det extremt fixerade huvudet och inte de blixtrande skiftena som flera BC uppvisade. Domarna måste ta sitt ansvar för att lydnadssporten ska locka fler till tävlingsarenorna…och då menar jag inte enbart BC. Själv har jag golden som i sitt rörelseschema inte har samma snabbhet men som gör momenten med glädje och för rasen i ett klart godkänt tempo.
Vänligen, Tina & Stella
Tack för det skrivna. Det är alltför sällan man ser glädje hos de tävliande. Också skönt att se reaktion på onaturliga rörelser och statisk kroppshållning hos hundarna. Med en bakgrund inom utställningsvärlden har jag många gånger skakat på huvudet när jag sett ”lydnadslydnadsekipage”. Och jag kan inte låta bli att undra över varför så många förare tycks anse att det är ofrånkomligt att en hund är slut i kroppen innan 10 års ålder.
Blir sååå glad över att läsa detta. Denna jakt på milimeterprecision och supertempo har gjort att jag slutat ens försöka tävla med mina hundar. Det är inte roligt längre, det har blivit så förb*** strikt. Jag hoppas verkligen att ni kan hitta tillbaka till den glada, aningen avslappnade lydnaden igen. Det vore fantastiskt!