Finns det liv är det aldrig för sent

 

”För mitt hopp är en skadskjuten kråka

Och jag är ett springande barn

Som tror det finns någon som kan hjälpa mig än

Som tror det finns nån som har svar

 

Och jag springer med bultande hjärta

Jag springer på taniga ben

Och jag bönar och ber, fast jag egentligen vet

Att de redan är alltför sent. ”

– Mikael Wiehe

Tre dagar efter att vi fått det fruktansvärda beskedet om att Gnutten har hemangisarkom, så kom det ett varmt och omtänksamt mail. Ett knappt greppbart och knappt synbart litet halmstrå, men det gjorde en sådan enorm skillnad för oss. Avsändaren berättade om sin hund som hade drabbats av samma sak som Gnutten och fått samma dystra prognos, men hade levt i ytterligare 3 år och 8 månader (!) Hunden ifråga är en tidigare kurshund som jag tyckte mycket om, men jag hade inte lagt på minnet att det var detta hon drabbats av.

Allt vi fram till detta mail hade fått höra eller kunde läsa oss till visade samma sak – förväntad överlevnadstid 3 veckor-3 månader. Såklart finns det undantag och jag skäms över att jag inte ens tänkt på det, utan istället gått ner i ett nattsvart hål. Kanske är inte Gnutten direkt den hunden man tänker skulle vara undantaget som bekräftar regeln. Eller också är hon det. Hon har klarat mycket redan och just nu mår hon bättre än någonsin. Jag väljer att tro det.

Plötsligt kan vi skoja och skratta litegrand här hemma igen och vissa stunder är det nästan så att jag glömmer hur läget är. Det kan ju låta märkligt men för Gnutten är detta det absolut bästa. Hon känner ju inte till prognosen och det finns ingen anledning att ”berätta” den för henne. Vi mår alla bättre om de dagar vi har kvar är bra dagar.

Från att ha varit inställd på att ställa in allt i väntan på att Gnutten ska dö, så har jag just nu siktet inställt på att vi ska fylla livet med så många bra saker som möjligt medan hon lever.

Gnutten är en mästare på att hitta glädjen i det enkla och nu ska vi helhjärtat följa med på hennes äventyr. Att bara lämna kontoret en stund och gå ut och ”titta på fåren” är ju enbart välgörande. Och vill hon plaska väldigt länge i en vattenpöl så ska det alltid finnas tid för det. Möter vi någon på promenaden så kommer jag kanske fråga om hon får hälsa. Vi ska boka hundsimmet bara för att hon ska få hoppa i vattnet, som hon älskar. Kanske kommer hennes liv rent innehållsmässigt nu bli precis lika långt som det hade blivit utan det här beskedet. Ett rikt liv handlar ju som bekant inte om att fylla livet med dagar, utan dagarna med liv.

Fredrik och jag har landat i att inte ge Gnutten cellgifter. Jag har frågat två kloka hundvänner som själva har cancer hur de hade gjort om det var deras hundar som drabbats och fått enhälliga svar, vilket stärkte oss i vårt beslut. Vi vet att hundarna inte sägs få lika stora biverkningar som människor. Men vi vill inte att Gnutten ska behöva kämpa mot gifterna alls, eftersom de ändå inte kan rädda hennes liv utan bara förlänga med månader. Hunden som beskrevs i mailet  hade inte heller fått cellgifter. Däremot kommer vi prova naturpreparat som inte gör någon skada. Just nu är vi på jakt efter yun zhi-champinjon, eller kalkonhalssvamp, som den också kallas. Vi undrar också om någon framgångsrikt behandlat cancer hos hund intravenöst med c-vitamin på samma sätt som man gjort med människor. Vi tar gärna emot tips från den som har kunskap eller erfarenhet av detta.

Det som kommer hända enligt prognosen är att nya tumörer bildas i något av hennes andra organ, mest troligt hjärtat eller levern. Då kan vi förvänta oss samma förlopp som med mjälten, dvs diffust men snabbt. När det inträffar är det kört, så då finns det inget annat än att ge henne ett så snabbt avslut som möjligt. Vi kommer inte lämna henne ensam längre stunder, utan pusslar med jobb och annat så att det fungerar. Vi kommer också göra ultraljud av buken en gång per månad för att med lite tur kunna förutse om något är på gång.

Tack – än en gång – Marie Hansson på Vettris Halmstad, för att du är du. Tack för att du låter oss behålla vårt hopp och för att vi igår kunde planera Gnuttens liv istället för hennes död.

Blodproven visade att hennes värden återgått till de normala. Såret har läkt fint och stygnen är borttagna. Tidigare idag tog hon min vinterstövel och dängde runt med i vardagsrummet. Det var längesedan hon tog en sko och det har alltid varit vårt säkraste kriterier för att hon är på topp.

Idag är allt bra.

 

Men flickan hon springer för livet
Hos en skadskjuten fågel i famn
Hon springer mot trygghet och värme
För det som är riktigt och sant

Och hon springer med tindrande ögon
Hon springer på taniga ben
För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
Finns det liv är det aldrig för sent

– Mikael Wiehe

 

1 reaktion på ”Finns det liv är det aldrig för sent”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.