Hjärnans spratt vid inställda tävlingar

”Så typiskt att just den här tävlingen ställdes in. Vi har aldrig varit i så fin form som vi är nu och jag såg verkligen fram emot den här starten. Träningarna går galet bra för tillfället!”

Under de senaste dagarna har jag fått höra denna berättelse från förvånansvärt många hundtränare och i lite olika tappningar. ”Det är ju lätt att säga eftersom du aldrig behöver bevisa det” – skulle det korthuggna svaret kunna bli. Men bland dem som sagt så till mig – varav många är riktigt duktiga hundtränare – så upplever jag dock inte att det är något som bara sägs, utan att man känner så innerst inne.
Däremot har jag sällan, om ens någonsin, mött någon som beskriver samma goa och trygga känsla inför en stundande tävling (som inte är inställd). Istället brukar de flesta vara måna om att hålla ner omgivningens förväntningar i termer av ”vi ska bara se hur vi ligger till” eller ”målet är att komma till start”. Vad vi säger till andra är en sak, men det som gör mig mest nyfiken är vad vår inre röst säger till oss själva. Om en kompis har fått en tävling inställd så skulle jag ju aldrig få för mig att ringa och säga ”Men åh, vilken otur. Ni kommer nog aldrig möta så bra förutsättningar igen.” Det vore inget annat än nedslående och väldigt onödigt.

Den här typen av tankar kommer alltså inte från vår inre supporter, utan snarare från vår inre kritiker. Samma röst som vill berätta hur dåligt det kommer gå på de tävlingar som inte ställs in. Och kanske samma röst som förbereder dig på att det kommer regna under hela din semester. Den där som vill hålla ner dig och inte få dig att vara glad eller förhoppningsfull i onödan. Men eftersom bilderna av hur bra det skulle ha gått tycks vara både detaljerade och tydliga, så kan du – om du drabbas – ta tillfället i akt och omvandla det till något användbart.

Dra nytta av att din hjärna just nu kan frammana en bild eller berättelse av hur du levererar och står för riktigt bra prestationer. Intervjua kritikern och be om varenda smaskig detalj av hur bra det skulle ha gått. Försök att repetera scenariot i ditt inre riktigt många gånger. Skriv ner, eller blunda och se ”filmen” framför dig, beroende på vad du har lättast för. Tänk gärna på den lyckade tävlingen precis innan du somnar. Och fortsätt berätta för andra! Ju fler gånger den här historien repeteras, desto mer verklig och realistisk kommer den att kännas.

Nästa gång du får chans att tävla så kommer din inre kritiker bli totalt överröstad av din inre supporter och själv kan du gå på autopilot!

Vår gamle Rasken som lärde oss mycket om mental träning 🙂