Ett stilla sommarregn

Jag har alltid tyckt att de där tre orden är fantastisk vackra, i all sin enkelhet. När regnet nu långsamt faller ner efter flera dagar med tryckande värme så är det mer än välkommet. Sedan torkan 2018 har jag haft ett helt annat förhållande till regn. Även om timingen ibland kan ge mer att önska, så går eventuell besvikelse numera hand i hand med tacksamhet. Det påminner också om vikten av ödmjukhet inför hur motpolerna behöver varandra. Utan regn ingen sol och utan sorg ingen glädje. Och däremellan finns så väldigt mycket annat som vi också behöver.

Men motpolerna kan ibland också göra mig rejält frustrerad. Varför måste vi ibland ner i djup sorg eller oro för att fullt ut förstå vad vi har? Varför kan vi inte bara ta lärdom av andras erfarenheter och lita till andras ord om att inte ta saker, ting eller varandra för givet?
Kanske är det så att känsla av djup tacksamhet är beroende av att andra känslor väcks på ett djupare plan. När allt rullar på så blir det förstås inte samma nivå av eftertanke. Efter den märkliga vår som nu har passerat så tror jag många av oss kommer få en särskild tacksamhet över saker som vi tidigare tyckt varit självklara. Att kunna åka dit man vill, jobba så mycket – eller lite – som man vill och inte minst träffa den man vill.

Utöver all oro som pandemiläget fört med sig så har den här våren inneburit en tuff tid på det privata planet. Samtidigt har allt som hänt skapat just den där starka påminnelsen av tacksamhet och vikten av att tillvarata. Kanske är det så att det här skitåret har varit ett av de viktigare i mitt liv.

Företagsmässigt har jag märkligt nog blivit stärkt. I mars bloggade jag om det faktum att det kändes som om mattan dragits undan under fötterna och att jag aldrig skulle känna samma trygghet i företagandet igen. Krisen är väl inte på något sätt över, men just nu kan jag snarare känna att min trygghet som företagare ökat. Jag vet nu att jag själv klarar av så mycket mer ovisshet än kontrollfreaket i mig någonsin kunde ana och det är nog först nu som jag fullt ut förstått vilka fantastiska människor jag har äran att ha i kundkretsen.

I vårt sovrum, ovanför balkongdörren, hänger en tavla med orden ”Fånga dagen”. Ord som för många uppfattas lite blasé, men som jag själv håller ert hårt tag om sedan länge. I dessa tider känns de viktigare än någonsin. Vi har så mycket, men allt vi har kan tas ifrån oss. Det har vi egentligen alltid vetat, men kanske är det först nu som många av oss på djupet förstår.


Jag älskar att starta dagen genom att ställa mig under tavlan och låta dagens första tanke bli just denna. Om det inte är alltför kallt går jag ut någon minut på balkongen och andas in luften från en nyvaken dag. Kanske i ett stilla sommarregn.

5 reaktioner på ”Ett stilla sommarregn”

  1. En del av det du skriver om tänker jag på ofta, men hinner liksom aldrig stanna upp och ta det riktigt till mig. Mycket bra skrivet 💓

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *